Kirill Umrikhin

Sport och äventyr

Det låter som en kliché men på den här typen av fotograferingsresor måste man förvänta sig det oväntade. Jag fotograferade extremsporter, landskap med otrolig struktur, porträtt på folk i byn och sällsynta djur. Jag var tvungen att förutse vilken utrustning jag skulle behöva för de olika situationerna, så att jag kunde anpassa mig och fånga magiska ögonblick som snabbt försvinner.

Om specialprojektet

Kirill Umrikhin reser till de avlägsna Kommendörsöarna för att upptäcka en ”förlorad värld” med vulkaniska landskap, sällsynta djur och ett vidsträckt hav.




Fråga: Varför valde du Kommendörsöarna som plats för ditt specialprojekt?

Jag föddes med ett sug efter äventyr så när jag fick möjligheten att förverkliga ett drömprojekt kände jag att jag ville åka till en avlägsen plats som få känner till eller har besökt. Jag använde en enkel metod – jag öppnade Google Maps och använde satellitbilder för att utforska nya platser som jag inte visste fanns. Jag hittade en grupp glesbefolkade öar utan träd i Berings hav, ungefär 16 mil öster om halvön Kamtjatka i östra Ryssland. Det var en försvunnen värld som bara väntade på att få bli upptäckt.

Det fanns tre saker som jag tyckte var intressanta med platsen. Först och främst har vi dess historia. Öarna upptäcktes av kommendör Vitus Bering, vars fartyg förliste på den obebodda Berings ö år 1741. 1825 flyttades aleuterna till ön av Rysk-amerikanska kompaniet för att utveckla sälhandeln där. Idag utgörs öns befolkning av två tredjedelar ryssar och en tredjedel aleuter, och endast två personer på ön pratar fortfarande mednyj aleut-språket. Den andra saken är naturlivet. Öarna har ett fantastiskt naturliv och här finns många sällsynta djurarter, bland annat omkring 350 000 sälar, en femtedel av världens population. Och slutligen har vi möjligheten till actionsport. Ingen har någonsin surfat eller kitesurfat här, och på så sätt fick jag en chans att ta min fotografering och min äventyrslusta till nästa nivå och fotografera något som ingen annan har gjort förut.

Fråga: Hur mycket var du tvungen att planera inför en resa av det här slaget?

Det är fantastiskt kul att hitta en avlägsen och outforskad plats, men det betyder också att det finns väldigt lite information. Det gör det ganska svårt att planera. Jag tog kontakt med lokala researrangörer och naturreservatet Komandorskij Zapovednik i förväg för att få så mycket information som möjligt, men alla jag pratade med sa att det jag ville göra skulle bli en riktig utmaning. Vissa skulle kanske ha låtit sig hindras av det, men jag blev bara ännu ivrigare. Det finns inte särskilt många bilder på Kommendörsöarna, så vi visste inte mycket om landskapet eller hur bra det skulle gå att segla med segelyachten som vi planerade att åka dit med. På många sätt reste vi i blindo, men vi lät det inte stoppa oss från att ge oss iväg på en expedition för att lära oss mer om öns folk, naturliv och landskap.

Naturligtvis behövde jag en båt för att resan skulle bli av, så jag kontaktade en kapten i Kamtjatka som hade besökt öarna fyra gånger tidigare. Under en av dessa resor hade de extrema väderförhållandena haft sönder ankaret och förstört hans båt, men han var ändå sugen på att åka tillbaka och utforska mer. Totalt hade vi en besättning på sju personer, och alla var lika spända på (och visste ungefär lika mycket om) resan som vi hade framför oss.

Fråga: Vilka utmaningar stötte du på under resan?

Kommendörsöarna får bara 10 soldagar om året och kraftiga stormar förekommer ofta. Vädret skiftar också oerhört snabbt – ena stunden kan man njuta av solsken och innan man vet ordet av öser regnet ned, så vi hade ingen aning vad vi kunde förvänta oss när vi kom dit. Vi hade dock extrem tur på vår resa, och lokalborna sa att de var den bästa sommaren de någonsin hade varit med om.

Med vädret på vår sida var det istället andra, kanske mer oväntade, utmaningar som dök upp. Levandsförhållandena var svåra – det var extremt kallt på båten och de flesta av oss blev sjösjuka under resan. Ett annat problem var att komma nära öns fascinerade naturliv. Det kan vara svårt att fotografera från en båt, eftersom du måste vara försiktig så att du inte skadar utrustningen samtidigt som du försöker hålla kameran så stilla som möjligt. Du måste också förlita dig på djuren – du kan inte planera att en säl ska titta mot dig eller att en fågel ska flyga förbi på nära håll. Det krävdes mycket tid, tålamod och robust utrustning, men jag är verkligen nöjd med bilderna som vi lyckades ta.

Fråga: Vilken var den bästa stunden på resan?

Det måste vara när vi stötte på en flock valar. Det var omkring 20 stycken som simmade tillsammans i vattnet nedanför oss. Det kändes overkligt. Jag följde dem ett tag med en Nikon D850 och hoppades på att få ta en bild på när de hoppade i vattnet, men tyvärr stannade de kvar under ytan hela tiden. Till skillnad från människor kan man inte be en val att hoppa åt en, så man får arbeta med det man har.

Ett annat häftigt ögonblick var när vi fotograferade sälarna, när jag (utrustad med en Nikon D850 i ett vattentätt kamerahus) faktiskt hoppade ned i vattnet till dem. Det var hundratals sälar runt mig – en läskig men otrolig upplevelse!

Fråga: Vad har du lärt dig av projektet?

Det låter som en kliché men på den här typen av fotograferingsresor måste man förvänta sig det oväntade. Vi hade en begränsad tid på öarna och de yttre förutsättningarna kan ställa till det för en. En av våra resor med båten tog till exempel tre dagar när vi trodde att den bara skulle ta en, men det var då vi såg valarna – vilket förändrade hela resan! Även om jag planerade den här resan för att fokusera på extremsporter och surfning blev det så mycket mer än så – det blev en titt genom objektivet på en förlorad värld där otroliga människor och djur har sitt hem. Att fotografera människor och naturliv har gjort att jag har fått upp ögonen för en sida av fotografering som jag inte hade fokuserat på tidigare. Jag vill åka tillbaka och ta fler bilder på valar och späckhuggare som lever runt öarna.

Fråga: Vad använde du för utrustning under resan?

Nikon D5Nikon D850 och det nya spegellösa kamerasystemet  Z 7 innebar att jag oavsett bild eller situation hade ett passande kamerahus. Det är ingen överraskning att min pålitliga D5-kamera var perfekt för de extrema kitesurfingbilderna. Enligt mig är den här kameran oförstörbar, och de 153 fokuspunkterna och 99 korssensorerna innebär att den hänger med oavsett hur snabbt det går.

Jag valde Nikon D850-kameran med sin bildkvalitet på 45,4 megapixlar för djur- och naturbilderna. Jag använde faktiskt ett undervattenslinsskydd till kameran så att jag kunde fånga djurens känslor och ta detaljerade närbilder både ovanför och under ytan. Det finns inte mycket som den här kameran inte klarar av.

Det här var det första tillfället för mig att verkligen få testa det nya spegellösa kamerasystemet Z 7, och jag måste säga att ergonomin, som liknar den hos D-SLR-kamerorna, gjorde den riktigt intuitiv att använda. Den var lätt, tyst och bildkvaliteten var imponerande, både för att fånga små detaljer och ta bredare bilder. Dess ISO-kapacitet är faktiskt precis lika bra som Nikon D850-kamerans, vilket jag inte trodde var möjligt! 

Vad gäller objektiven hade jag en blandning av fisheye-objektiv (AF Fisheye-Nikkor 16mm f/2.8D och AF-S FISHEYE NIKKOR 8-15mm f/3.5-4.5E ED), zoomobjektiv (AF-S NIKKOR 24-70mm f/2.8G ED och AF-S NIKKOR 70-200mm f/2.8E FL ED VR) och ett objektiv med fast brännvidd (AF-S NIKKOR 35mm f/1.4G), samt det nya objektivet NIKKOR Z 24-70mm f/4 S, som var fantastiskt bra. Mitt favoritobjektiv är dock alltid AF-S NIKKOR 400mm f/2.8E FL ED VR. Jag blir helt enkelt aldrig besviken.

Fråga: Vilket råd skulle du ge andra fotografer som vill genomföra ett liknande projekt?

Det viktigaste är att få till planering, timing och rätt utrustning. Vi förberedde oss så mycket vi kunde och såg till att kameran och objektiven som vi hade med oss passade alla väderförhållanden. Flexibilitet är också viktigt. Du kanske har en idé om hur du vill att saker och ting ska ske, men när du jobbar i en så pass okänd del av världen kommer naturen och djuren styra resan – du är i deras revir, så du måste jobba på deras villkor.

Fråga: Vad innebär det för dig att kunna göra ett sådant här projekt med Nikon?

Det var en drömresa för mig och jag känner mig hedrad att ha fått möjligheten att förverkliga den för ett varumärke som har följt mig under hela min karriär. Resan fick mig att tänja på gränserna, inte bara som fotograf utan även som resenär, projektledare och till och med som atlet. Jag vill också uppmärksamma mitt team som gjorde upplevelsen ännu bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Utan deras beslutsamhet och erfarenhet kunde det ha slutat på ett helt annat sätt!



Lär känna Nikons andra ambassadörer