Nikon Imaging | Sverige | Europa

DAVID YARROW

Djur och konst

Med Nikon D850 och NIKKOR-objektiv med fast brännvidd i sin hand ställer David två sidor av Kenya mot varandra: Amboselis vackra elefanter, kända för sina stora betar, jämte noggrant arrangerade bilder av gängmedlemmar i Dandora, Nairobi, där en av världens största soptippar finns.

Om specialprojektet

David Yarrow, konstfotograf och Nikons Europa-ambassadör, fångar Kenyas vilda sida – från gatulivet i den sprudlande huvudstaden Nairobi till djurlivet i Amboseli nationalpark.

F: Varför valde du Kenya som plats för ditt specialprojekt?

Jag ville åka till Kenya eftersom jag känner till landet väl, framför allt Amboseli, eftersom jag har spenderat mycket av min karriär där. Jag tror att när man jobbar på en plats där man känner sig bekväm och trygg så blir planeringen och logistiken för ett sådant här projekt effektivare – det märks redan innan man plockar fram kameran. Amboseli är min favoritplats, och den bästa platsen i världen för att fotografera elefanter. Det är som en naturlig amfiteater, med över 2 000 elefanter, några av de största i världen, och jag har utan tvekan tagit några av mina favoritbilder på den speciella platsen. Dandora i Nairobi är något helt annat, och de fotografierna har att göra med min andra fotografiska stil, nämligen koreograferade scener på platser som i bland är långt ifrån vårt vardagsliv. Soptippen på 121 000 m² i Dandora erbjöd en helt unik miljö och en visuell utmaning.

F: Vad är det gemensamma temat mellan de här två platserna och bilderna som du har tagit?

Jag är ingen naturfotograf, och idéen att ha två uppdrag på en vecka visar de två olika sidorna i min fotografiska ”personlighet”.

Samma land, ett avstånd på nästan 500 km, iscensatt eller naturligt – fotografierna är en tydlig representation av min drivkraft: att avslöja förhållandet mellan människan och naturen, och att se hur det tar sig uttryck i olika miljöer.

Ja, själva bilderna planerades olika och togs på skilda platser, men de hör ihop genom olika faktorer: en komposition som definieras av beteende, förmågan att välja vad jag tar med eller inte, och viktigast av allt, att visa två otroliga sidor av det här landet. Många hör ”Kenya” och tänker på landets fantastiska natur och nationalparker. Nairobi är annorlunda – det finns fortfarande många platser med territoriellt våld och gängvåld, och staden, särskilt Dandora, fortsätter att kämpa med avfall och miljömässiga problem. Jag ville att stadsbilderna skulle ha samma känslomässiga påverkan som bilderna av elefanterna.

Edens lustgård.
Taget med Nikon D850 | 1/500 sek. | f/7.1 105 mm | ISO 250 | AF-S NIKKOR 105mm f/1.4E ED

F: Hur är skillnaden i att arbeta med arrangerade foton jämfört med att fotografera motivet i sin naturliga miljö?

Jag gillar att välja platser som är helt annorlunda än sådant som tittaren har sett förut – vare sig det är en spökstad i Montana eller ett område där det har varit inbördeskrig, som Sudan. Eller i det här fallet Nairobi, där det finns en del tuffa områden som går igenom oroliga tider. Det är en helt annan kognitiv process jämfört med naturfotografering, som ofta handlar om att hitta den bästa positionen för att fotografera sådant som händer. Det går då inte att följa en förutbestämd idé i ett koncept, för om djuret inte vill spela med så finns det inget att göra. I iscensatt arbete har man en tydlig idé om vad resultatet ska bli. Det ger en mycket mer kontroll, men det är också ett verkligt test för ens förmågor som fotograf. Kompositionen är då upp till en själv, och det gillar jag.

F: Hur förberedde du dig för ett så här stort och omfattande projekt?

Jag kan inte nog betona hur viktigt planering och efterforskning är för ett projekt som det här. Läs på och samarbeta med människor på plats som kan hjälpa dig att få åtkomst till de ovanliga visuella element som du är ute efter. Lyckligtvis känner jag till områdena i Kenya mycket väl, och jag visste att det platta landskapet skulle passa bra för dramatiska bilder med en tydlig bakgrund. Det är också viktigt att omge sig med ett skickligt team av människor som gör att allting går så enkelt som möjligt. Ett misstag som många fotografer gör är att det känns tillräckligt spännande för dem att åka till en speciell plats, och när de väl kommer dit har de inte planerat vad de ska göra. I Kenya hade vi som väl var ett fantastiskt team, som hjälpte mig att förbereda mig både mentalt och visuellt, och även tog kontakt med rätt personer i förväg för att se till att allting skulle fungera säkert.

F: Hur gjorde du för att hitta elefanten med de stora betarna i Amboseli?

Den här delen av Kenya är hemvist för flera fantastiska elefanthjordar, och även för en handfull av de största och mest utrotningshotade elefanterna i världen, som känns igen på sina ovanligt stora betar. Sorgligt nog finns det nu endast 22 stycken av dessa vackra djur, vars betar är så långa att de vidrör marken, ute i det fria.

Jag har varit i den här delen av världen för att fotografera de här praktfulla djuren tidigare, så jag visste att jag hade goda möjligheter att få se den största elefanten här ute igen. Han heter Tim, och när man ser honom inser man att man aldrig kommer att fotografera något liknande. När vi var på plats behövde vi såklart vara försiktiga så att vi inte irriterade Tim i hans naturliga miljö. Sådant har jag lärt mig av erfarenhet och med hjälp från viltvårdarna. Vi bara betraktar hans liv, utan att tvinga oss på eller ändra hans dagliga rutin.

Det resulterande fotot: en bild framifrån som visar elefanten i all sin prakt, texturen i hans hud, ambitionen och intelligensen i hans ögon och de vackra betarna som han bär upp med stolthet – det var precis det som jag kom dit för att fånga.

Till vänster: Kolossen. Taget med Nikon D850 | 1/1250 sek. | f/8 200 mm | ISO 200 | AF-S NIKKOR 200mm f/2G ED VR II
Till höger: Livets gång. Taget med Nikon D850 | 1/1600 sek. | f/5 400 mm | ISO 160 | AF-S NIKKOR 400mm f/2.8G ED VR

F: Vad använde du för utrustning under fotograferingen?

Oavsett vilket objektiv man använder för att fotografera en elefant – tar man fotot från en jeep så kan vem som helst som förstår sig på kameror eller utrustningen se att bilden är tagen från en onaturlig position i en bil. Därför måste man fotografera från marken om man vill fånga en elefant i all sin storhet. Det går att göra antingen genom att ligga under jeepen (det är krångligt, men skyddar en), med en fjärrkontroll (beroende på vädret) eller, det alternativ som jag föredrog här, att ta mig så nära som möjligt utan att det blir osäkert. Jag har arbetat med Tim tidigare, så jag kände mig trygg och förstod hans beteende så pass väl att jag kunde gå så nära som 20–25 meter. Med tanke på att jag var så nära behövde jag inte någonting längre än de knivskarpa AF-S NIKKOR 200mm f/2G ED VR II eller AF-S NIKKOR 105mm f/1.4E ED. Båda är fantastiska Nikon-objektiv med fast brännvidd som ger en bra inramning. Objektiv med fast brännvidd är nästan alltid mitt val för sådana här projekt.

Vad gäller kamerahuset ville jag fotografera Tim när han var sig själv, när han i tysthet utförde sina vardagliga rutiner, inte nödvändigtvis när han sprang omkring. Det innebar att jag inte behövde ett högt antal bilder per sekund, men däremot en superskarp upplösning.   Nikon D850 var perfekt för detta. Det innebär också att om man vill skriva ut fotot och visa det i naturlig storlek (vilket jag har tänkt göra) så blir bildkvaliteten lika bra som på en datorskärm.

För porträttet på gängets vice ledare använde jag AF-S NIKKOR 35mm f/1.4G. Han har ett kraftfullt, skrämmande ansikte, som vidvinkelobjektivet på 35 mm fångade perfekt.

Skuldindrivaren.
Nikon D850 | 1/200 sek. | f/3,5 35 mm | ISO 500 | AF-S NIKKOR 35mm f/1.4G

F: Hur förberedde du fotograferingen i Nairobi?

Dandora i Nairobi är en mycket svår plats att fotografera. Där finns en av världens största soptippar, med så stora mängder kemiskt avfall att man måste bära en mask. Hälsoriskerna märks tyvärr också för dem som bor i förorten.

Området har också en stark gängkultur, och jag visste från början att jag ville profilera några av gängmedlemmarna. Vi kontaktade gängets vice ledare i förväg för att se om de var villiga att delta. Med den här ovanliga platsen ville jag skapa något episkt. Det handlar inte om att ta en porträttbild av någon framför ett nedgånget område i Nairobi – det handlar om att visa något tankeväckande. För att uppnå den skalan byggde och använde vi en stege för att höja perspektivet. Fotografiet är själva sinnebilden av visuell frånkoppling – snygga, välklädda herrar placerade mot bakgrunden av en soptipp.

Dandora.
Nikon D850 | 1/2000 sek. | f/10 105 mm | ISO 500 | AF-S NIKKOR 105mm f/1.4E ED

F: Vilka utmaningar stötte du på under ditt specialprojekt?

Jag har varit i Amboseli ungefär 25 gånger, vid olika tider på året. De ovanligt höga nivåerna av nederbörd gjorde den här resan särskilt utmanande, och ärligt talat var jag inte beredd på det. Terrängen blev dyblöt och det blev svårt att komma fram (ett par gånger satt vi fast), så det blev svårare för oss att planera framåt och lista ut var elefanterna skulle vara. Vanligtvis gillar de att vistas där det inte finns något vatten. En annan utmaning var ljuset.

En svartvit bild ska vara som ett piano. Ett piano har 88 tangenter, och de bästa pianisterna spelar på alla tangenter. En svartvit bild bör gå från helvitt till djupt svart, med alla nyanserna däremellan.

Det är svårt när ljuset är platt, och ljuset under den här resan var besvärligt, särskilt i Dandora. Ingen fotograf vill bli begränsad till ”de mellersta tangenterna”, men så var ofta fallet för mig. Det gjorde det ännu svårare att ta den där perfekta bilden. Ingen fotografering är dock fulländad utan utmaningar, och den här resan visar hur viktigt det är att anpassa sig till omständigheterna och reagera spontant.

F: Vad innebär det för dig att kunna göra ett sådant här projekt med Nikon?

Jag skattar mig alltid lycklig att jag är fotograf, och jag är tacksam över att Nikon har följt mig under varje steg av min karriär. Alla projektet är viktiga, men det här projektet symboliserar min nära relation till företaget samt deras kameror och objekt, som jag använder nästan varje dag, och som har hjälpt mig att ta några av min karriärs viktigaste fotografier. Jag hoppas att det här projektet inspirerar andra att göra sina drömprojekt, att sikta högt med kvaliteten och unikheten i sina bilder, och att resa så mycket som möjligt för att se fantastiska och oväntade saker.

Lär känna Nikons andra ambassadörer