Nikon Imaging | Sverige | Europa

Pieter ten Hoopen

Film och bildjournalistik

Människor är människor, inte bara siffror. Det här handlar om liv, familjer med barn och par som älskar varandra precis som vi gör.

Om specialprojektet

Pieter ten Hoopens projekt syftar till att skapa en ny slags medvetenhet om flyktingkrisen. Projektet visar relationerna i par och familjer i Turkiet och Mexiko som har flytt sina hemländer för att skapa ett bättre liv åt sig själva.



Fråga: Vad inspirerade dig till projektet ”Love Stories”?

Jag arbetar med personliga berättelser – det har jag alltid gjort. På så vis jobbar jag med berättelser som jag verkligen vill berätta. Främst handlar det om humanitära kriser eller krig, ämnen som förstås kan betraktas som svåra och upprörande. Med det här projektet ville jag visa positiva saker som fortfarande kan påträffas i negativa situationer. Flyktingkrisen har fått mycket uppmärksamhet under de senaste åren, så jag ville gärna titta på saker ur ett annat perspektiv och fokusera på ”flyktingars kärleksberättelser”. De här berättelserna kan ge styrka och hopp för dem som försöker skapa ett bättre liv. Kärlek är en av de viktigaste delarna i människans liv. Kärlek ger oss en positiv anda och hopp när vi befinner oss i verkligt mörka situationer, som många av de här flyktingarna gör. De här bilderna visar par och familjer som upplever extremt svåra omständigheter och visar hur de använder kärlek för att ta sig vidare.

Fråga: Vilka platser besökte du och varför fastnade du för just de här områdena i världen?

Istanbul i Turkiet är det huvudsakliga navet för flyktingar från Syrien, så det var en viktig plats för mig. Grymheterna i kriget i Syrien är fruktansvärda, och många människor har behövt fly och lämna familjemedlemmar och andra närstående där. Jag träffade par som Mohammad och Nada, som hade lämnat allt de ägde, sina samhällen och sin arbeten, för att söka efter ett tryggare liv. Min andra plats var Mexiko. De flesta som jag fotograferade här kom från Centralamerika, där de flydde från fattigdom, våld, politiskt förtryck och problem som har att göra med klimatförändringar. Under hösten förra året påbörjade cirka 7 000 migranter/flyktingar sin färd från Centralamerika över Mexiko. Av dem nådde cirka 4 000 gränsen i USA. Jag vill prata med människor som anslutit sig till den här migrantkaravanen och fått lämna familjemedlemmar och vänner i med hoppet om att få en bättre framtid.





Jag träffade ett inspirerande par i Mexiko: Christian och Daniella, som var en del av migrantkaravanen i Oaxaca-provinsen. Daniella, som var gravid, berättade att hur träffade Christian fyra år tidigare på en strand i Honduras, och att det var kärlek vid första ögonkastet. De gifte sig femton dagar efter att de träffades! Men deras berättelse var också fylld av sorg, eftersom de behövde lämna sin unga dotter bakom sig när de flydde från sitt hem. Det var ett förkrossande beslut, precis som det skulle ha varit för vilken förälder som helst, men hon skulle inte ha klarat av resan. Paret hoppas kunna återförenas med sin dotter när de väl har kommit till USA. Att kunna hitta sådana här fantastiska och rörande berättelser är precis vad som drog mig till de här platserna.





Fråga: Hur mycket behövde du planera i förväg för det här projektet?

Jag kan inte nog understryka vikten av att göra efterforskningar på förhand för sådana här projekt – man måste vara förberedd. Inför resan funderade jag noggrant på vilka platser jag ville besöka och varför. Sedan kontaktade jag lokala personer och andra på plats som kunde hjälpa mig. De kände till områdena väl och gav mig ovärderlig information om platserna, så att jag kunde få den åtkomst jag behövde för min fotografering. Men samtidigt som man förbereder sig bör man också lämna utrymme för flexibilitet – framför allt i situationer som den här, där migranternas resa kunde ändras när som helst. Du vet aldrig vart berättelsen för dig, och det är det som är så speciellt med fotografering. De oplanerade ögonblicken är avgörande för slutresultatet.

Med ett sådant här projekt är det också viktigt att utrustningen inte är för tung eller begränsande. De Nikon-kameror och -objektiv som jag valde var perfekta för resan som de här kärleksberättelserna innebar.





Fråga: Vilka utmaningar stötte du på under resan?

En insikt som jag fick är att bara för att jag själv gillar en idé innebär det inte att alla andra gör det. Därför är det viktigt att jobba med andra som tror på vad du gör och den berättelse som du vill berätta. Det är en av de största utmaningarna när man jobbar med fotojournalistiska projekt, en utmaning som jag har stått inför många gånger under min karriär. Du måste också hitta personer som går med på att du berättar om deras levnadsöden, vilket kan innebära att de måste återuppleva smärtsamma minnen. Många är traumatiserade av det som de har upplevt, och det är viktigt med fingertoppskänsla och att inte vara alltför påflugen. Det var en stor utmaning, men som tur var hittade jag par som var villiga att berätta om sina känslor och upplevelser. De förstod vad jag ville berätta och gick med på att dela med sig av sina rörande berättelser om kärlek och åtagande.





Fråga: Överraskades du av något på plats?

Det överraskade mig hur fritt och öppet människor pratade om kärlek. Det kanske har att göra med mig själv; det är inte något som jag är van vid. Men för mig var det förbluffande att människorna var så öppna. De befinner sig i extremt svåra omständigheter, som vi knappt kan förstå från vårt västerländska perspektiv, och de förlitar sig på att kärlek och förhållanden ska hjälpa dem nå sitt mål. För dem är kärlek ett överlevnadsredskap – kanske det allra kraftfullaste redskapet.

Fråga: Vilken var den bästa stunden på resan?

Väldigt många stunder var otroliga för mig, så det är svårt att välja. Att lyssna på hur de här personerna pratade om och med varandra var mycket rörande, och något som jag alltid kommer att minnas. Det är ett stort privilegium att få höra människor berätta om sina liv. Jag insåg att överallt i världen – vare sig det var Turkiet eller Mexiko – så var kärlek ett återkommande tema i var och en av berättelserna och kamperna.





Fråga: Har du något favoritfoto från resan?

Det måste vara bilden av en man som sitter ensam på en trottoar i Juchitán, Mexiko, där han förbereder sig på en annan lång dag av att vandra och försöka få lift. Det var ett kraftfullt ögonblick. Han var medveten om mig och jag om honom, men ändå kände vi oss båda helt ensamma. Det var tidigt på morgonen, innan några av de andra flyktingarna i karavanen hade vaknat, och ljuset var perfekt för min D850. Jag känner att den här bilden symboliserar vad många flyktingar går igenom. Den här mannen lämnade sitt hem och allt han äger för att försöka skapa ett bättre liv för sig själv och sin familj, ett beslut som många av oss kan ha svårt att riktigt förstå.





Fråga: Vilken utrustning tog du med dig, och hur använde du den för att få de fotografier du ville ha?

Jag använde D850 – min favoritkamera, som är perfekt för att ta snabba högkvalitativa bilder. Jag fick också tillfälle att prova Z 7, vilket var en ny upplevelse för mig. Och jag gillade den verkligen. Att arbeta ute på fältet kräver att man går, springer och hoppar mycket, och tack vare att Z 7 väger så lite är den perfekt för ändamålet. Jag fångade en hel del riktigt bra videoinnehåll med den kameran under resan. Med den här kameran kan man dessutom fotografera i 4K, och man slipper skakningar eftersom den är otroligt stadig. Vad gäller objektiv använde jag AF-S NIKKOR 28mm f/1.4E ED under hela resan. Det är ett vidvinkelobjektiv som är perfekt för att kontrollera ljuset, och det gjorde mig aldrig besviken.






Fråga: Vilket budskap hoppas du nå ut med genom ditt specialprojekt?

För att verkligen förstå vad de här flyktingarna går igenom är det viktigt att vara medveten om att många av dem som kommer till Europa eller USA egentligen inte vill vara där. Vi måste komma ihåg det för att utveckla en bättre förståelse för dem. De här personerna lämnar sina hem och sina liv eftersom de inte har något annat val. Alternativet är för farligt, och de vill överleva. Vi vet inte alls vad de här personerna har genomlidit, och jag vill använda det här projektet och mina foton till att berätta deras historier och visa hur livet är under de här villkoren. Hur det är att leva och älska när man ständigt är hotad.

Fråga: Vad innebär det för dig att kunna göra ett sådant här projekt med Nikon?

Jag känner mig riktigt lyckligt lottad att jag har kunnat jobba med ett sådant här projekt. Jag har träffat många fantastiska par och fått se kärlek på ett sätt som jag inte ens visste fanns. Jag är djupt tacksam för Nikons hjälp med att låta mig göra det här. Projektet var både utmanande och givande, och det har lärt mig mycket om mig själv som fotograf. Det här är bara början på min resa med ”Love Stories”, och jag hoppas verkligen att alla gillar den här bildserien och blir rörda av de här mycket speciella kärleksberättelserna.


Lär känna Nikons andra ambassadörer