Nikon Imaging | Sverige | Europa

Nina Berman

Bildjournalistik

Jag hoppas att bilderna kan visa något djupare om samhällen som är rika nog att använda mat på det här sättet, och vad det innebär att proppa i sig, inte bara mat utan även konsumtionsvaror, eftersom konsumtionen är något som vi njuter av, men som i slutändan även skadar oss.

Historier som finns att berätta

När mat blir en tävling

Ätartävlingar förekommer mest i USA. Tävlingarna pågår vanligtvis i två till tio minuter, och deltagarna skyndar sig att proppa i sig så mycket mat som möjligt för att vinna pengar eller andra priser. Ätartävlingarna har sitt ursprung i traditionella pajätartävlingar på marknader, men blev populära efter en tävling i varmkorvsätning under fjärde juli-firandet på Coney Island, som har genomförts årligen sedan 1970-talet. Nina Berman utforskar den amerikanska subkulturen där man äter för att vinna, i en värld som präglas av överkonsumtion.




Fråga: Vad fick dig att börja fotografera ätartävlingar?

Några år tidigare hade jag fotograferat den legendariska tävlingen Nathan's Hot Dog Eating Contest, som äger rum den 4 juli varje år på Coney Island i New York. Jag tyckte att det var både roligt och skrämmande, och jag tänkte att man kanske kunde göra mer av denna speciella subkultur med tävlingsätning.

Fråga: Vad behövde du tänka på när du planerade fotograferingen och hur länge var du på resande fot?

Jag gjorde efterforskningar om olika tävlingar och letade efter en bra blandning av professionella tävlingsätare och amatörer, eftersom de ger olika möjligheter och sinnesstämningar. Jag insåg också att jag behövde ta hänsyn till matens färg, eftersom jag ville ta närbilder och allt inte fick ha samma färg och struktur. Jag åkte till flera tävlingar i New York-området, och även till en i Florida. Detta pågick av och till under några månader.

Fråga: Hur valde du vilka tävlingar du skulle fotografera?

Jag valde platserna utifrån typen av mat och om jag kunde komma nära nog, eftersom jag behövde göra det för att kunna fylla bilden med ett ansikte med mitt 180 mm-objektiv. Jag använde också en belysningsassistent för fristående blixtar.

Fråga: Vad var den största utmaningen för dig i detta projekt?

Att kunna hålla mig för skratt så att jag kunde trycka ned slutaren. Tävlingarna gick så snabbt – de var över på ett par minuter.

Fråga: Vad överraskade dig mest under fotograferingen?

Jag hade en viss uppfattning om hur bilderna skulle bli, men efter den första tävlingen insåg jag att bilderna kunde vara djupt symboliska och känslomässiga på sätt som jag inte hade tänkt mig. När någon pausar för att andas mellan tuggorna ser man ett uttryck av samtidig kvävning och lust, vilket jag tycker sammanfattar vår kultur på något sätt. Jag tänkte inte heller på att det förstås är en tävling mellan deltagarna, så att man får bilder av både vinnare och förlorare.

Fråga: Finns det någon bild som du tycker sticker ut?

Jag gillar verkligen kvinnan med blåbärspajen. Bilden gör att det nästan ser ut som en religiös upplevelse. Det är häftigt när bilderna avslöjar något jag inte hade tänkt mig eller kanske ens sett när jag tog dem. Jag tycker att det är det som gör fotografering magiskt.

Fråga: Vilket problem vill du uppmärksamma med projektet?

Att vi konsumerar så mycket att vi kvävs, och av någon anledning ses det som underhållande.

Fråga: Vilken kamera och vilka objektiv använde du, och varför?

Jag fotograferade med D800E, som var kameran jag använde på den tiden. Den hade den bästa bildstorleken och kvaliteten, tyckte jag. Jag använde ett äldre 180 mm-objektiv med manuellt fokus eftersom jag inte hade ett zoomobjektiv på 70–200 mm och jag behövde ett teleobjektiv. När jag fortfarande fotograferade med film var jag dessutom väldigt förtjust i det här objektivet.

Fråga: Hur vill du att läsarna ska känna sig när de tittar på bilderna?

Fängslade, lockade, reflekterande och kanske lite äcklade.

Fråga: Finns det något som du vill att läsarna ska ta till sig eller göra när de har läst detta?

Jag vill definitivt inte att de ska börja delta i ätartävlingar eller bojkotta dem, eller något liknande! Jag hoppas verkligen att bilderna kan visa något djupare om samhällen som är rika nog att använda mat på det här sättet och vad det innebär att proppa i sig – inte bara mat utan även konsumtionsvaror, eftersom konsumtionen är något som vi njuter av, men som i slutändan skadar oss.

Fråga: Vilket råd skulle du ge till en blivande fotojournalist som ska göra ett liknande projekt?

Ha kul och hitta ditt eget visuella uttryck.

Fråga: Om du skulle göra ett liknande projekt igen, skulle du göra något annorlunda då?

Jag hade gärna spelat in några videor i slow motion.



Lär känna Nikons andra ambassadörer