VINCENT MUNIER

Som naturfotograf ville Vincent dela Tibets vackra natur med världen. Hans Nikon-specialprojekt förde honom till några av de mest avlägsna och orörda områdena i Tibet med en förhoppning om att kunna fotografera snöleoparden – ett skyggt och svårfångat djur.

F: Varför valde du Tibet för ditt specialprojekt?

Tibets vilda djurliv är omfattande, men mycket få människor kan kalla landet sitt hem. Jag har läst många böcker om Tibet och dess naturliv, särskilt de av den amerikanske biologen George Schaller som arbetade på den Tibetanska platån på 70- och 80-talet.

Trots Schallers arbete är Tibet relativt okänt, vilket betyder att dess naturliv till stor del inte har dokumenterats. Där hittar man djur som är unika för regionen och som inte finns någon annanstans.

Jag ville i synnerhet ta bilder av den hotade snöleoparden och sällsynta djur som pallaskatten.

F: Vilka var de största utmaningarna under ditt arbete i Tibet?

Tibet är en mycket svåråtkomlig plats, både ur ett geopolitiskt perspektiv och i praktiken, eftersom det är beläget på hög höjd. Om du funderar på att resa till en plats som Tibet bör du planera din rutt med hjälp av experter. Det var omöjligt att hitta en tillförlitlig karta i Tibet, så jag var tvungen att använda Google Earth för att hålla reda på var jag befann mig och vart jag skulle resa.

Det är också viktigt att man har en reskamrat. En gång slog jag följe med en person som jag träffade där ute och som hjälpte mig på alla möjliga sätt, från att få en telefonsignal till att slå läger. Jag återvände nyligen till Tibet tillsammans med en assistent och en vän, och de där extra par ögonen var ovärderliga när det gällde att hitta snöleoparden, som har ett mycket bra kamouflage och är svår att upptäcka bland bergen.

F: Vad lärde du dig av ditt besök i Tibet?

Jag lärde mig en hel del om mig själv. Människan har ett mycket märkligt förhållande till naturen – vi skiljs åt av en stor klyfta. När jag är ute och arbetar pressar jag mig själv till max för att försöka minska denna klyfta. Det är inte lätt, och jag är ofta rädd för terrängen, klimatet och till och med för djuren. Det är dock viktigt att förstå att vi människor inte är några världshärskare.

Jag sätter stort värde på att regelbundet kunna återgå till naturen utan alla bekvämligheter där hemma och istället leva under samma förhållanden som dessa varelser. Vi är ju alla djur när allt kommer omkring.

F: Vilket var det mest minnesvärda ögonblicket under resan?

En gång stod jag öga mot öga med en vacker snöleopard. Jag stötte på en hona med en unge och stannade i närheten av dem i två dagar för att betrakta dem, dold av en klippa. I början försökte hon att jaga blåfår, snöleopardens huvudsakliga villebråd. När hon misslyckades flyttade hon familjen till en kanjon, och jag följde efter.

Jag höll mig cirka 100 meter från henne, vilket var underbart och skrämmande på samma gång. Plötsligt insåg jag att hon hade fått syn på min skugga. Jag lade mig genast ned på marken samtidigt som hon kom allt närmare. Jag insåg att hon när som helst kunde attackera mig. Efter en liten stund ställde jag mig upp för att visa att jag var en människa och inte en vild jak eller något villebråd. Hon sprang iväg, men känslan var underbar när vi tittade på varandra innan hon flydde. Jag har läst mycket om snöleoparder, men har aldrig hört talas om någon sammandrabbning av den här typen. De vet allt om bergen – oftast ser de dig, men du kan inte se dem. Den här gången såg vi varandra.

F: Vad är det som får dig att fascineras av snöleoparden?

Jag älskar att stå öga mot öga med stora rovdjur som björnar och vargar – det är så spännande att se ståtliga och vackra djur framför sig. Det blir ännu mer spännande när det handlar om en ren utmaning.

Jag hade varit i Tibet tre gånger innan jag såg en snöleopard för första gången. Jag hoppas att få se en sibirisk tiger en dag – i det här jobbet vet man aldrig vad som kommer att hända.

F: Vilka andra djur hoppas du få möjlighet att fotografera en dag?

Jag fascineras av pallaskatten, en korsning mellan en snöleopard och en vildkatt, eftersom den är så sällsynt. Men det finns flera andra unika djur i Tibet, t.ex. antilop, vildåsna och vild jak. Det finns bara 15 000 vilda jakar i Tibet – de är utrotningshotade.

F: Hur planerar du för ett projekt av det här slaget?

Det viktigaste är att göra efterforskningar innan man ger sig ut på en resa av den här typen. Jag läste så många böcker jag kunde, men det har publicerats relativt lite om området och dess naturliv – det bidrar faktiskt lite till tjusningen, men det betyder också att man blir tvungen att hantera luckor i sina kunskaper ute på fältet. Speciellt pallaskatten är en djurart som världen vet mycket lite om.

F: Vilka faktorer påverkar ditt val av utrustning?

Att stöta på en snöleopard är verkligen något extra, och då vill man ha den bästa kameran och utrustningen till hands. Allt måste vara i bästa möjliga skick så att man inte missar någonting, och det är därför jag värderar kvaliteten och tillförlitligheten hos Nikon D5 och D500 så mycket.

Man tror att vädret ska vara en viktig faktor när man fotograferar i minus 35 grader, men all Nikon-utrustning som jag använde fungerade perfekt i det klimatet. Jag visste att jag hela tiden skulle röra mig i ogästvänlig terräng i Tibet, så det var viktigt att kameramodellerna var både små och lätta.

F: Vilka råd har du till fotografer som vill fotografera svårfångade djur som snöleoparden?

Det viktigaste är att respektera djuren och inte störa dem – både för din skull och för deras. De kan vara farliga. Lär dig allt du kan om motivet, dess vanor och beteende. Jag läser så mycket som möjligt om djuren, och pratar med andra fotografer och äventyrare för att lära mig av deras erfarenheter.

När jag fotograferar försöker jag att utnyttja naturliga ljusförhållanden till min fördel. Jag rekommenderar också att ta en blandad uppsättning bilder. Man bör inte förlita sig på samma typ av foto gång efter gång.

F: Vad betyder det för dig att vara Nikons Europa-ambassadör och delta i ett projekt av den här typen?

Jag är en lojal Nikon-användare som har använt Nikon-utrustning sedan jag var 12 år. Jag har ett gott förhållande till märket och är stolt över att vara Nikons Europa-ambassadör. Som fotograf är det både givande och spännande att få möjlighet och stöd att genomföra ett så ambitiöst projekt som detta.